Kate Zambreno – Hjältinnor som skrivmanifest
Härom veckan plockade jag upp boken av ren slump på biblioteket, Kate Zambrenos Hjältinnor. Jag anade inte att den skulle bli en av de mest inspirerande böcker jag läst på flera år. Det är en av böckerna som jag oundvikligen kommer citera framöver och förhålla mig till i mitt eget skrivande.
I boken försvarar hon och ger upprättelse till kvinnliga modernistiska författare som exempel Zelda Fitzgerald, Jean Rhys, Jane Bowles, Anaïs Nin och Vivienne Haigh-Wood Eliot. Dessa kvinnor har det gemensamt att de skrev på 1900-talet, att ha blivit stämplats som mindre viktiga författare, blivit reducerade till musor åt kulturskapande män eller till och med utan (större) grund sjukdomsförklarats. Mer om den saken går att läsa här, här och här.
Det är emellertid inte därför jag kommit att älska boken, utan för att den på slutet utvecklas till att bli ett inspirerande skrivmanifest. Hon sammanfattar på ett ypperligt sätt hur jag vill att mitt skrivande ska vara, här nedan presenterat som fragment från mina egna kladdanteckningar.
***
Skriv textbaserade klagande kladdar
Skriv fragment som är elegant komponerade men samtidigt kaotiskt intensiva
Skriv emo, promiskuöst, underbart, förvirrat, argt, anarkistiskt, vanvördigt, begärande kvickt, våldsamt, modigt, banalt, briljant skrikande, klagande, svultet, svältande, sentimentalt
Skriv högt och lågt och låt det blandas
Åtrå både den radikala drivkraften och känslosamheten
Skriva offentligt och kommentera andra
Skicka runt böcker som kärleksbrev på posten
Cirkla, utforska, försök någonting, ibland om dig själv, vem du är som författare
Skriv om längtan och ynkedom, om teori, litteratur och populärkultur
Låt skrivandet bli ett enda stort experiment – dagsländelikt och oformaliserat
Fråga: Vem är författare? Vad är ett verk?
Skriv fragmentariskt för en fragmentiserad tid
Verka inom experimentella kuvöser
Skriv oavslutade fragmentariska undersökningar av någonting
Vara ditt eget råmaterial
Var olika personer
Kör ditt performance
Skriv oavslutat, kroppsligt, överdrivet, naket självbiografiskt
även när det är under pseudonym eller anonymt
Fråga: Vem arkiverar dessa fragment av vår existens?
Inse att alla anteckningar och kladdar som har med arbetet att göra är viktiga
Låt det offentliga skrivandet vara som en toalettstol – en bekännelse, ett fältsjukhus
Skriv fragmentariska bildbeströdda offentliga dokumentationer av jaget, ibland om dess sönderfall
Var självreflexiv – ifrågasätt formen
Ropa Woolf!
Skriv som en äcklig överdriven narcissist
Känn ingen skam för det
Skriv om röran och överdriften
för mycket om jaget, för navelskådande
Känn ingen skam för det heller
Ha i åminnelse att vi kvinnor och icke-binära är farliga när vi går bortom alla gränser, när vi saknar gränser, genom att skriva om oss själva, om kroppen och känslorna
Skriv ditt bristfälliga röriga jag
Bekämpa begäret att bli och låta dig bli utraderad
Bestrid skam- och skuldprojektet
Vägra bli censurerad och tyst
Kretsa kring tystnaden som runt en traumatisk scen
Låt allt du skriver bli en motståndshandling
Säg: Jag är författare genom att säga att jag är det
Försäkra andra medsystrar och icke-binära om deras möjliga genialitet
Säg nej till föreställningen om att du borde ha hårdare hud
Det är okej att vara porös, känslig, överdriven och känslosam
Skriv trots allt
Äg mod
Poängen är inte att bli den stora författaren
att skriva den stora generationsromanen
att skriva ännu en stor klassiker
Poängen är att skriva för fan
att skriva och vägra att bli utraderad
att skriva eftersom det är en åtrå (kanske den största av alla)
eftersom det är ett kall
ett behov
Var en klottrande medsyster/medkamrat
var amatör
var dilettant
Återta orden – allt de sagt för att avfärda oss
Återta outsider och illegitim
Skriv för att förstå dig själv
för att bli dig själv
Kämpa mot ditt eget försvinnande
att bli självuppoffrande
Lansera dig själv som ett brinnande strålande spektakel i yttre rymden
Skrapa bort dig
börja om
dö
återuppstå
Hitta en annan sorts nerv
Säg nej till alla inre och yttre bud
som föreskriver vad litteratur borde handla om
Fan ta killarna och deras stora böcker
Fan ta den stora manliga litteraturen
Fan ta kanon
Vi måste vara våra egna hjältinnor och hjältar
bortom det cis-normativa patriarkatet