Polyamorous Metallicum

Den (främst) monogama skräcken: Kärleken och relationen tar slut om man inte har sex tillräckligt ofta. Denna föreställning, tillika myt, leder till att människor (ofta kvinnor) har sex trots att lusten och viljan inte finns, av rädsla för att den monogama relationen kommer gå åt skogen, att relationen är misslyckad och trasig om en inte har sex med varandra på kontinuerlig basis. Relationen reduceras därmed till att man är varandras kött, som Lady Dahmer formulerar det.

Att den ena har lust men inte den andra är något som främst monogama par ställs inför, för polyamorösa är det här inte (ett lika stort) problem, då man ofta har någon annan att ligga med.

Oavsett om man är polyamorös eller monogam måste man ha en förståelse för att personer har olika mycket behov av sex (somliga även asexuella) och att behovet och orken till sex kan variera under perioder. I vissa perioder är man mer sugen än andra. Det är inget någon någonsin ska påföra skuld och skam för. I kärleksrelation(er), såväl som i andra former, är det orimligt att kräva att den andre ska ställa upp och tillfredsställa allehanda behov, i det här fallet det sexuella behovet. Ju oftare den ena känner sig tvingad och/eller pressad till att ha sex desto mindre vill den ha det och sex blir i värsta fall bara symbol för något jobbigt.

Relationer förändras med tiden. Hur det ser ut och känns idag kommer kanske (troligtvis) inte bestå. Relationer kan gå från att vara romantiska och sexuella till mer vänskapliga men ändå vara livskamratliga relationer och pendla däremellan. Varje fas kan vara fin och värdefull på sitt sätt. En relation blir inte automatiskt misslyckad för att den pendlar från vara romantiska och sexuella till mer vänskaplig. Skräcken över att det kommer ske leder så lätt till att man inte njuter och värdesätter det man har just nu.

Att anse att det är endast genom sex som kärleksrelationen ifråga får sitt värde, tyder på att relationen är både ytlig och villkorad och att man inte förmår att se att det finns annat som är, eller kan vara minst lika viktigt så som gemenskap, trygghet, gemensamma värderingar och framtidsplaner etc.

Sen kan man ju alltid fundera över följande (utan innebörders rangordning):

• Är olika behov av sex överhuvudtaget ett problem? Om ja, vad beror det på? Vad går att göra åt det?
• Överväga att bli polyamorös. Förutsatt att båda är med på det och inte motvilligt samtycker för att vara snäll och/eller för att hålla ihop relationen.
• Börja onanera mera.